Hej, jag heter Vendela

Efter ett tag gick det inte längre att hitta något bland alla recept jag lagt upp. Jag fick meddelanden varje dag från följare som letade, och det skulle bara bli värre ju fler recept jag la ut. Så jag bestämde mig för att bygga en sida där man kunde söka efter recepten.

Problemet var att jag knappt visste hur man skrev ett mail. Laptopen hade legat oöppnad i sju år. Jag tog hjälp av en byrå, där jag ganska tydligt uppfattades som obegåvad, och bygget tog en evighet. Jag höll på i sex månader och slet mitt hår av förtvivlan.

Sidan gick live för tre år sen. Otroligt ful och rätt dåligt gjord. Men det var det bästa jag kunde få fram då. Sen dess har jag lärt mig lite mer om datorer och lyckats bygga sidan till vad den är idag helt själv, och det är jag faktiskt väldigt stolt över.

Jag jobbade först på några olika restauranger i Stockholm, bland annat Lisa på Torget, där jag och Jocke lärde känna varandra. Efter det blev det ett år på Zink Grill, och sen sprang jag in i Jocke på stan. Han frågade om jag inte skulle börja jobba med honom igen på Taverna Brillo, en nyöppnad och rätt hypad restaurang på Stureplan där han var köksis.

När jag var 21 ville jag komma iväg. Det blev Lucques i Los Angeles, och det var en helt otroligt rolig och spännande period i mitt liv. I köket jobbade mycket mexikaner, så jag lärde mig baka cornbread, koka bönor och säga en hel del fula ord på spanska.

När jag kom hem fortsatte jag på Brillo ett tag innan det kändes dags att gå vidare. Sen jobbade jag runt på flera ställen utan att riktigt trivas, och började fundera på om kock verkligen var det jag ville vara.

Och så träffade jag Markus Aujalay och började på hans Tegelbacken, och det passade mig. Högt tempo, höga krav, alla jobbade mot samma mål. Jag gick från kock till sous chef och sen köksmästare. Sous chef tycker jag var det bästa. Hårdast jobb, alltid först på plats och sist hem. Att få vara med i det kreativa skapandet, prepp och service, men slippa tråkigt pappersarbete och personalansvar.

Även om jag lagat mest sydeuropeiskt professionellt är det de sydostasiatiska smakerna jag återvänder till hemma. Det började inte som något projekt, jag tyckte bara att det var godast. Jag åt på Farang och Miss Voon när de öppnade, och på Akki Sushi och I Love Bibimbap på Söder.

Fast egentligen började det tidigare än så. Mamma lagade asiatisk mat hemma när jag var liten. I stället för fredagstaco åt vi sukiyaki, i en gryta hon köpt i en japansk butik vid Sveavägen.

När jag själv började laga asiatiskt hade jag ingen aning om vad jag skulle köpa. Jag frågade i butikerna, men det gick sådär på grund av språket. Så till slut gick jag helt enkelt efter thailändska tjejer i affären, plockade samma saker som de, och åkte hem och testade.